Det är Vasaloppstider, ja bokstavligen skulle man kunna säga. Nu när jag sitter och skriver detta så stakar, glider och hasar sig ett antal tusen åkare fram utmed spåren med Mora som slutdestination (undrar när den resan skall komma med i på spåret förresten?). Vinnarna har gått i mål och det är bara att gratulera Daniel Tynell och Sandra Hansson. Den sistnämnda är från Uddevalla vilket i alla fall inte jag har direkt förknippat med skidåkning...
Vasaloppet är en högtid för många som antingen är engagerade i arrangemanget, har bänkat sig framför tv:n eller som ett par jag känner- bänkat sig på spinningcyklarna för att köra ett Vasaloppsspinning. Själv undrar jag tyst om det sista inte borde strida mot Genevekonventionen eller något annan regelverk kring tortyr, men de har ju iallafall valt att utsätta sig för det själva så.
Jag misstänker att det finns vissa företag som också ser Vasaloppet som högtiden under året, under loppet (osäker på om det även inbegriper hela vasaloppsveckan) serveras det nämligen nästan 50 kubikmeter (=50 000 liter) blåbärssoppa enligt uppgift från arrangörerna. Yrkesskadade som vi var så kunde vi ju givetvis inte låta bli att fråga dem vad de gör med muggarna och den överblivna soppan. Soppar har en strykande åtgång visade det sig men det lilla som kan bli över går ut i avloppet och därmed till reningsverket. De ca 800 000 pappersmuggarna som soppan inmundigas ur samlas ihop och skickas till energiåtervinning i Mora avfallsvärmeverk (som ren avfallskuriosa kan det ju tilläggas att det är landets minsta avfallsförbränningsanläggning). Vad som händer med de knäckta skidor och annat som man kan misstänka blir resultatet när vissa träningsoptimister försöker komma på metoder att inte ge sig in på ett sådant företag igen, ja det förtäljer inte historien.
